Lärjungarnas tro förmörkades av tvivel. De voro så helt och hållet rådlösa och deras sinnen så omtöcknade, att de icke kunde komma i håg de ord, som Jesus talade, då han på förhand gav dem en varning om de ting, som skulle ske. De voro i sanning såsom kringspridda för utan herde. Men aldrig förut hade de älskat sin Herre, såsom de älskade honom nu; aldrig förut hade de känt hans sanna värde och huru mycket de behövde honom såsom nu, då han var skild från dem.