Då profeten såg sin Gud, hade han, liksom Saul från Tarsus vid Damaskus port, inte bara fått en uppfattning om sin egen ovärdighet. Försäkran om hel och fri förlåtelse hade nått fram till hans hjärta, som blivit ödmjukt. Han hade rest sig upp som en pånyttfödd man. Han hade sett sin HERRE. Han hade fångat en glimt av den gudomliga karaktärens skönhet. Han kunde vittna om den förvandling, som skett genom att han sett den Oändliga Kärleken. I fortsättningen var han inspirerad av en längtansfull önskan att få se det felande Israel bli fritt från syndens börda och straff. ”Var skall man mer slå er?” frågade profeten. ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra”, säger Herren. ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” ”Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta.” Jes. 1:5, 18, 16, 17