Om Israel hade varit troget sin kallelse, skulle alla jordens folk ha fått del i dess välsignelser. De som hade anförtrotts kunskap om frälsande sanning var emellertid i sina hjärtan oberörda av behoven hos dem som fanns runt omkring dem. När Guds avsikt förlorats ur sikte, såg man på hedningarna som om de befann sig bortom gränsen för hans barmhärtighet. Sanningens ljus undanhölls dem och mörker fick överhanden. En slöja av okunskap bredde ut sig över folken. Guds kärlek visste man inte mycket om. Villfarelse och vidskepelse blomstrade. |