Monarken samtyckte till detta. ”Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända.” Vers 17 Tillsammans sökte de visdom från ljusets och kunskapens källa. Deras tro var stark på grund av att de var medvetna om att Gud hade ställt dem där de befann sig, att de utförde hans verk och mötte pliktens krav. Då de upplevt villrådighet och fara hade de alltid vänt sig till honom för att få vägledning och beskydd. Han hade visat sig vara den, som alltid kunde hjälpa. Med förkrossade hjärtan överlämnade de sig nu på nytt till jordens domare. De bönföll om att han vid detta tillfälle, då deras behov av hjälp var så stort, skulle rädda dem. De bad inte heller förgäves. Den Gud som de hade ärat, ärade nu dem. HERRENS ande vilade över dem, och för Daniel uppenbarades kungens dröm och dess innebörd genom en syn på natten.