Förgäves försökte kungen att läsa de glödande bokstäverna. Här fanns emellertid en hemlighet som han inte kunde utforska, en makt som han varken kunde förstå eller motsäga. I sin förtvivlan sökte han hjälp från de visa i sitt rike. Hans upphetsade rop genljöd bland dem som var samlade, då han kallade på kaldéerna, siarna och stjärntydarna att läsa skriften. ”Den som kan läsa denna skrift”, lovade han, ”och ge mig dess uttydning skall bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om hans hals, och han skall i makt vara den tredje i riket.” Hans vädjan till sina betrodda rådgivare var emellertid förgäves, trots erbjudandet om rik belöning. Himmelsk visdom kan inte köpas eller säljas. ”Kungens alla vise ... kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen.” De var lika oförmögna att läsa de hemlighetsfulla bokstäverna som den förra generationens vise män att tyda Nebukadnessars drömmar.