Ingen annan instiftelse, som judarna blev ålagda att hålla i helgd, skilde dem så helt och hållet från de omgivande folken, som Sabbaten. Gud bestämde, att dess helighållande skulle utmärka Hans tillbedjare. Den skulle vara ett tecken på deras avståndstagande från allt avguderi och deras förbindelse med den sanne Guden. Men för att hålla Sabbaten helig, måste människan själv vara helig. Genom tron måste hon bli delaktig av Kristi rättfärdighet. Då befallningen gavs till Israel: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den” (Andra Moseboken 20:8), sade Gud också: ”Ni skall vara mina heliga” (Andra Moseboken 22:31). Endast på så sätt kunde Sabbaten känneteckna Israel som Guds tillbedjare.