Jesus visste vad världen kunde erbjuda, men han var inte upptagen av den. Med sin själsstyrka, sin upphöjda karaktär och sin principfasthet var han upphöjd över världens seder och bruk. Profeten säger att "han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler sitt ansikte för, så föraktad att vi räknade honom för intet." (Jes. 53:3). Trots detta kunde han ha räknats bland de främsta på jorden. De mest högtstående skulle ha sökt hans ynnest, om han hade förnedrat sig till att ta emot deras hyllning, men han ville inte ta emot beröm från människor. Han var opåverkad av allt mänskligt inflytande. Rikedom, ställning, världslig rang och mänsklig storhet ägde ett obetydligt värde för honom som hade lämnat himlens prakt och härlighet, som inte hade någon jordisk glans och prakt, som inte var upptagen av lyx och inte prydde sig med något annat än ödmjukhet.