Jag är intresserad av detta verk. Mitt liv är sammanvävt med det. När Sion har framgång, är jag lycklig. Om hon tynar bort är jag bedrövad, förtvivlad och modlös. Jag såg att Guds folk var i ett skrämmande tillstånd, och att hans ynnest höll på att tas bort från dem. Dag och natt funderade jag mycket över denna sorgliga bild och bad i min stora sorg: ”Herre, låt inte din arvedel hånas. Låt inte hedningarna säga, Var är deras Gud?” Jag kände att jag var avskuren från alla i arbetets ledning och faktiskt stod ensam. Jag vågade inte lita på någon. (597) På natten har det hänt att jag har väckt min man och sagt: ”Jag är rädd att jag kommer att mista min tro.” Sedan har jag ropat till Herren, att han skulle rädda mig med sin egen starka arm. Jag kunde inte märka att man brydde sig om mina vittnesbörd och jag tänkte att mitt arbete i verket kanske var över. Vi hade planerade möten i Bushnell, men jag sa till min man att jag inte kunde åka. Kort därefter kom han tillbaka från postkontoret med ett brev från broder Matteson, som innehöll följande dröm: