Jag blev mycket uppmuntrad när jag hörde en predikan om orden, ”därefter ska jag gå in till kungen” och ”om jag mister livet, så mister jag livet.” I sin utläggning av texten hänvisade talaren till dem som vacklar mellan hopp och förtvivlan, som längtar efter att bli frälsta från sina synder och ta emot Jesu förlåtande kärlek, men som ändå hålls kvar i tvivel och slaveri på grund av blyghet och rädsla att misslyckas. Han rådde sådana människor att överlåta sig till Gud och att våga göra anspråk på hans nåd utan att dröja. De skulle finna en nådig Frälsare, redo att sträcka ut barmhärtighetens spira, precis som Ahasverus gav Ester tecknet på sin välvilja. Allt som krävdes av syndaren, som skälvde inför sin Herre, var att räcka fram trons hand och röra vid Hans nåds spira. Den beröringen försäkrade honom om förlåtelse och frid.