I mina tankar skymde Guds rättvisa hans barmhärtighet och (24) kärlek. Jag hade fått lära mig att tro på ett evigt brinnande helvete och den skrämmande tanken var ständigt inför mig, att mina synder var för stora för att bli förlåtna, och att jag skulle gå förlorad för evigt. De skrämmande beskrivningar som jag hade hört om förtappade själar sjönk djupt in i mitt sinne. Pastorer målade upp levande bilder av de förlorades tillstånd från talarstolen. De lärde att Gud inte hade för avsikt att frälsa någon utom de helgade. Gud höll ögonen på oss hela tiden. Varje synd registrerades och skulle få sitt rättvisa straff. Gud själv förde bok med sin oändliga visdoms exakthet, och varje synd vi begick blev omsorgsfullt noterad emot oss.