Jag såg att ni hade trott att den ena och den andra personen var kallad att arbeta på fältet, trots att ni inte vet något om den saken. Ni kan inte läsa hjärtat. Om ni hade druckit djupt av sanningen i den tredje ängelns budskap, skulle ni inte så frimodigt säga vem Gud har kallat och vem han inte har kallat. Det faktum att någon kan be och tala väl är inte något bevis för att Gud har kallat honom. Var och en har ett inflytande och det inflytandet bör tala för Gud, men frågan om ifall den ena eller den andra bör ägna sin tid åt att arbeta för själar är av största vikt, och ingen utom Gud kan avgöra vem som ska engagera sig i detta allvarliga arbete. Det fanns goda män på apostlarnas tid, män som kunde be med kraft och uttrycka sig tydligt. Ändå vågade inte apostlarna, som hade makt över orena andar och kunde bota de sjuka, bara genom sin egen visdom avskilja någon för det heliga arbetet som Guds språkrör. De inväntade ett påtagligt bevis på (209) den helige Andes manifestation. Jag såg att Gud hade ålagt sina utvalde tjänare att avgöra vem som var lämplig för det heliga arbetet. Tillsammans med församlingen och enligt de tydliga tecknen från den helige Ande, skulle de besluta vem som skulle gå och vem som var olämplig att gå. Jag såg att om det skulle överlåtas till några få enskilda personer här och där att besluta vem som hade tillräckliga kvalifikationer för detta stora arbete, skulle resultatet bli oordning och förvirring överallt.