De män vars hår var vitt av ålder och vars ansikten var fårade av bekymmer, men som ändå grep ivrigt efter skatterna inuti kronan, var de gamla som bara har några få år kvar att leva. Ändå var de ivriga att försäkra sig om dessa jordiska skatter. Ju närmare graven de kom, desto ivrigare var de att hålla fast vid dem. Deras egna anhöriga fick inte någon nytta av dem. Deras egna familjemedlemmar fick arbeta mer än de orkade för att spara litet pengar. De använde dem varken till nytta för andra eller sig själva. Det var nog för dem att veta att de hade dem. När de påminns om sitt ansvar att hjälpa de fattiga och att underhålla Guds verk blir de bedrövade. De skulle med glädje ta emot det eviga livets gåva, men vill inte att det ska kosta dem något. Villkoren är för hårda. Men Abraham undanhöll inte sin ende son. I lydnad för Gud var han mer villig att offra löftessonen än många är att offra sina jordiska ägodelar.