Men sådant som är felaktigt inträffar ofta från den helgade talarstolen. En predikant samtalar med en annan vid talarstolen framför församlingen. Han skrattar och verkar inte känna något ansvar för Guds verk eller saknar en högtidlig känsla för sin heliga kallelse(613), vanärar sanningen och för ner det heliga på samma låga nivå som allt annat. Hans exempel tenderar att ta bort gudsfruktan från folket och förringa den heliga värdighet hos evangeliet som Kristus dog för att upphöja. Efter det ljus som har getts mig, skulle det behaga Gud om predikanter böjde sig ned så snart de gick upp i talarstolen och högtidligt bad Gud om hjälp. Vilket intryck skulle inte detta göra? Det skulle komma en högtidlig ande och vördnad över folket. Deras predikant befinner sig i förtroligt samtal med Gud. Han överlämnar sig själv till Gud innan han vågar träda fram inför människor. Högtidlighet vilar över folket och Guds änglar har förts mycket nära. Predikanter borde först av allt se upp till Gud när de kommer upp i talarstolen och därigenom säga till alla: Gud är källan till min kraft.