De som älskar att ge sig in i diskussioner förlorar i allmänhet sin andlighet. De förtröstar inte på Gud som de borde. De har förberett en teoretisk sanning för att kunna spöa en motståndare. Deras ohelgade hjärtan har förberett många skarpa detaljer att använda som snärt på sin piska för att irritera och provocera motståndaren. Kristi anda har inget med detta att göra. Eftersom han är försedd med avgörande argument tror debattören snart att han är stark nog att besegra sin motståndare, och Gud utelämnas. Några av våra pastorer har gjort diskussioner till sin huvudsakliga verksamhet. I den stridens hetta som uppstår vid diskussioner verkar de orädda med starka känslor och ord. I upphetsningen passerar många saker obemärkta inför människorna som om de vore riktiga, trots att de absolut är felaktiga och en skam för honom (216) som gjort sig skyldig till att uttala ord som är så opassande för en av Kristi pastorer.