Ni har försökt frigöra er från de begränsningar som tron på sanningen medför, men ni har inte vågat vara riktigt fräcka i er otro. Ni har alltför ofta valt världens sorglöshet och att umgås med dem som inte bryr sig om någon självrannsakan eller religion. Ni har faktiskt räknats till den grupp som drar skam över sanningen. Ni har inte tillräckligt stark tro eller tillräckligt fasta föresatser för att vistas i sådant sällskap. För att fördriva tiden har ni ägnat er åt ytligt skämtande, vilket verkligen har skadat er genom att döva samvetet. Ni älskar att få uppskattning. Om ni vinner uppskattning på ett hedervärt sätt är det inte så syndigt, men ni löper risk att bedra både er själva och andra. Ni behöver vara uppmärksamma på detta och se till att ni förtjänar all den uppskattning som (226) ni får. Om ni uppskattas på grund av era goda principer och moraliska styrka är ni värda det. Men om ni blir daltade med, uppvaktade och smickrade för att ni kan tala väl och komma med träffande kommentarer, för att ni är gladlynta, pigga och vitsiga och inte på grund av intellektuell eller moralisk styrka, då kommer ni att betraktas med medlidande snarare än avund av vettiga, gudfruktiga män och kvinnor. Ni bör vara på er vakt mot smicker. Den som är dum nog att smickra er kan inte vara er verkliga vän. Era verkliga vänner kommer att tillrättavisa, uppmana, varna er och förebrå er för era fel.