Bror och Syster G, ingen av er befinner sig i säkerhet. Ni föraktar tillrättavisningar. Om vänliga ord hade talats till er i stället för tillrättavisningar, om ni hade bemötts av beröm och smicker, skulle ni nu inta en helt annan ståndpunkt än den ni har när det gäller er tro på Vittnesbörden. Det finns några som i dessa sista dagar vill utropa: ”Tala till oss smickrande ord, profetera bedrägliga ting.” (Jes. 30:10) Men detta är inte min uppgift. Gud har sänt mig som till att kritisera och tillrättavisa Hans folk. Och lika säkert (232) som Han har lagt denna tunga börda på mig, kommer Han att ställa dem till svars för det sätt de handskas med den, som har fått detta budskap. Gud är inte att leka med och de som föraktar Hans verk kommer att få lön efter sina gärningar. Jag har inte valt detta obehagliga uppdrag själv. Det är inte en uppgift, som kommer att ge mig människors gunst och tacksamhet. Det är en uppgift, som endast få värdesätter. Men somliga försöker att göra mitt uppdrag dubbelt så svårt genom sina felaktiga framställningar, sin avund och otro. Därigenom skapar de fördomar i andra människors sinnen mot Vittnesbörden, som Gud har gett mig och begränsar mitt arbete. De har något att stå till svars för inför Gud, medan jag skall gå framåt allteftersom Försynen och mina bröder öppnar vägen för mig. I min Förlossares namn och kraft, skall jag göra vad jag kan. Jag skall varna, ge råd, tillrättavisa och uppmuntra alltefter vad Guds Ande dikterar, oavsett om människor vill höra eller låta bli. Min uppgift är inte att behaga mig själva, utan att göra min himmelske Faders vilja, som har gett mig mitt uppdrag.