Ditt uppförande mot bror D var oförskämt. Hans hjärta blev berört av den djupaste sympati för dig. Han har varit din vän, men att han avbröt kontakten med dig var tillräckligt (334) för att skapa en avund inom dig, som var lika grym som graven. Och denna anda utövades mot en blind man, en som borde ha fått den största omsorg och den djupaste förståelse från alla. Det var din trotsighet och din bedrägliga anda som fick andra att ha större medkänsla med dig än med honom. När han såg att Guds verks klara ljus inte kunde föras fram till bröderna och blev fullt förvissad om att det felaktiga segrade över det rätta, blev han så sårad att han blev desperat. Det var efter detta som han förlorade sitt grepp om Gud. Han blev delvis förlamad av denna chock. Han var nästan ruinerad, mentalt och fysiskt. Vid mötena i församlingen talade man om saker som inte var särskilt viktiga, och folk fick felaktiga, grymt felaktiga intryck av dem som var närvarande.