Vi kanske smickrar oss själva, som Nikodemus, att vår moraliska karaktär har varit felfri och att vi inte behöver ödmjuka oss inför Gud som den vanliga syndaren. Men vi måste finna oss i att gå in i livet på samma sätt som den största syndaren. Vi måste avsäga oss vår egen rättfärdighet och bönfalla om att Kristi rättfärdighet ska tillräknas oss. Vi måste förlita oss helt på Kristus som vår styrka. Jaget måste dö. Vi måste erkänna att allt som vi har kommer från Guds nåds överflödande rikedomar. Låt oss av hela vårt hjärta säga: ”Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.”