”Så säger Herren: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger Herren. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” (Jes. 66:1, 2.) I slutet av år 1898 hade vi många erfarenheter, som lärde oss vad dessa ord innebär. Jag kände en stor börda, och det visades mig hur mycket ont som skulle bli följden av att privata hus uppfördes nära skolan. Vi tycktes vara samlade till ett planeringsmöte, och där stod ibland oss En, som vi väntade skulle hjälpa oss ut ur svårigheterna. De ord Han talade var tydliga och bestämda: