Om vi vill att människor skall bli övertygade om att den sanning som vi tror på, helgar själen och förvandlar karaktären, (397) får vi inte ständigt angripa dem med våldsamma anklagelser. På det sättet tvingar vi dem endast till att dra slutsatsen att den lära som vi bekänner oss till, inte kan vara den kristna läran, eftersom den inte gör oss vänliga, hövliga och hänsynsfulla. Kristendom visar sig inte i häftiga anklagelser och fördömanden. Många av oss står i fara att söka utöva ett dominerande inflytande över andra och visa hårdhet mot våra medmänniskor. Det finns risk för att de som fått sig ett ansvar anförtrott bara kommer att erkänna en makt, en icke helgad viljas makt. Några har utövat denna makt hänsynslöst och har orsakat stora problem för dem som Herren använder. En av de största förbannelserna i denna värld – och den visar sig överallt, både i våra församlingar och i samhället – är maktlystnad. Människor blir helt upptagna av att försäkra sig om makt och popularitet. Denna anda har gjort sig bred också bland sabbatsfirare till vår sorg och skam. Men andlig framgång kommer endast till den som har lärt sig saktmod och ödmjukhet i Kristi skola.