Huru fullkomligt borde därför icke den kristnes arbete vara för hans medmänniskor och hur djupt hans deltagande I Det är en stor företrädesrätt att få vara Jesu Kristi medarbetare till själars frälsning. Frälsaren sökte genom tåliga, osjälviska ansträngningar nå människan i hennes fallna tillstånd och rädda henne från syndens följder. Därför skulle också hans lärjungar, som förkunna hans ord, trakta efter att bliva sin stora förebild lika. Men för att utöva denna stora och svåra uppgift är det nödvändigt, att Kristi predikare äga kroppslig hälsa, och för att ernå sådan måste de beflita sig om regelmässiga vanor och ett sunnt levnadssätt. Många klaga beständigt, att de lida av allehanda småkrämpor. Detta kommer nästan alltid därav, att de icke arbeta med förstånd och icke heller iakttaga hälsans lagar. De vistas för mycket inomhus, instängda i upphettade rum, som äro uppfyllda av oren luft. Här sysselsätta de sig ivrigt med studier eller skrivarbete, medan de företaga endast liten kroppsrörelse och hava föga omväxling i sin sysselsättning. Till följd härav blir blodet dåligt och förståndskrafterna försvagade.