Efter hand som de började förstå vad han hade sagt och kom ihåg hur riktiga hans uttalanden brukade vara, greps de av fruktan och misstro till sig själva. De började forska i sina egna sinnen för att undersöka om det fanns en enda tanke mot Mästaren hos dem. Med den mest smärtfyllda sinnesrörelse frågade den ene efter den andre: "Icke är det väl jag, Herre?" Och Jesus svarade: "Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. Människosonen skall gå bort såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan om hon icke hade blivit född." Apostlarna hade granskat varandras ansikten synnerligen ingående, då de frågade: "Icke är det väl jag, Herre?" Och nu gjorde Judas' tystnad att allas blickar riktades mot honom. I den förvirring som uppstod med alla frågorna och den förvåning som kom till uttryck, hade Judas inte hört Jesu svar på Johannes' fråga. Men för att komma undan apostlarnas forskande blickar frågade han nu, precis som de andra hade gjort: "Rabbi, icke är det väl jag?" Jesus svarade allvarligt: "'Du har själv sagt det.'"