10, 11 (Lukasevangeliet 12:16-21). Vinning var Nabals gud – Nabal tvekade inte, att lägga ut överdådigt stora delar av sin förmögenhet, för att skämma bort och förhärliga sig själv; men det tycktes vara en alltför stor uppoffring, att ersätta dem, som hade varit som en skyddande mur åt hans flockar och hjordar. Dessutom skulle det inte ha märkts i kassakistan. Nabal var som den rike mannen i liknelsen. Blott en sak föresvävade honom – att nyttja Guds välvillighets gåvor, för att tillfredsställa sin själviska, djuriska aptit. Han ägnade aldrig Givaren en tacksam tanke. Han var ej rik inför Gud; ty eviga skatter lockade honom inte. Lyx i nuet, vinning i nuet, utgjorde hans allt annat uppslukande drivkraft här i livet. Detta var hans gud (The Signs of the Times, den 26. oktober, 1888). |