I sitt liv på jorden lärde Kristus oss nödvändigheten av att ta hänsyn även till de små uppgifterna. Det stora försoningsverket låg hela tiden som en tung börda på hans själ. Han utnyttjade alla sina krafter och sinnen till det yttersta då han undervisade och botade. Ändå lade han märke till de enkla sakerna i livet och naturen. Hans mest lärorika undervisning var den som handlade om de enklaste förhållandena i naturen. Därifrån hämtade han illustrationsmaterial för de större sanningarna om Guds rike. Han nonchalerade inte behovet hos den mest ödmjuka av hans tjänare. Han var lyhörd för varje rop i nöd, och han var uppmärksam på den lätta beröringen från kvinnan i folkmängden. Minsta antydan av tro skapade en reaktion hos Jesus. När han uppväckte Jairus dotter från döden påminde han föräldrarna om att flickan behövde något att äta. När han sedan i sin egen mäktiga kraft uppstod ur graven såg han det inte som något under sin värdighet att vika ihop den livklädnad han haft på sig vid begravningen.