De sista dagarnas faror är över oss och i vårt arbete skall vi varna folk för den fara de befinner sig i. Låt inte de högtidliga scener, som profetian har uppenbarat, lämnas oberörda. Om vårt folk vore till hälften vaket, om det insåge närheten av de händelser som skildras i Uppenbarelseboken, (62) skulle en reformation genomföras i våra församlinger och många fler skulle tro budskapet. Vi har ingen tid att förlora. Gud kallar på oss att vaka över själar, som något vi måste göra räkenskap för. Påskynda nya principer och fyll upp med den knivskarpa sanningen. Det kommer att vara som ett tveeggat svärd. Men var inte alltför snabba till att diskutera och inta en motsatt attityd. Det skall komma tider, när vi måste stå stilla och se Guds frälsning. Låt Daniel och Uppenbarelseboken tala om vad som är sanning. Men oavsett från vilken sida ämnet än förmedlas, upphöj alltid Jesus som hoppets medelpunkt, ”Davids rotskott och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” (Upp. 22:16.)