Jesus uppmuntrade hennes tro, genom att förklara för henne: ”’Din bror skall uppstå.”’ {Vers 23.} Marta, som inte förstod Jesu fulla mening, svarade att hon visste, att han skulle uppstå vid uppståndelsen, på den yttersta dagen. Men Jesus, som försökte att ge en sann inriktning åt hennes tro, sade: ”’Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”’ {Verserna 25-26.} Jesus ville rikta Martas tankar på Sig Själv och stärka hennes tro på Hans makt. Hans ord hade en dubbel betydelse; inte bara hänvisade de till den omedelbara handlingen, att uppväcka Lasarus, utan de hänvisade också till den allmänna uppståndelsen för alla rättfärdiga, av vilken Lasarus’ uppståndelse — som Han då skulle utföra — bara var en representation. Jesus tillkännagav Sig Själv som uppståndelsens Upphov. Han, som Själv snart skulle dö på korset, stod med dödens nycklar, en gravens erövrare, och hävdade Sin rätt och makt, att ge evigt liv.