De tvingades till att tro, att Gud straffade dem för deras avfall. De bestämde sig för, att reformera sig och bad lärare från judarna, att instruera dem i den sanna religionen. Genom denna undervisning blev deras syn på Gud och Hans krav tydligare, och deras religiösa tjänst liknade nästan judarnas. Men till viss grad höll de fortfarande fast vid sin avgudadyrkan, och det rådde brist på harmoni mellan dem och judarna. Samariterna ville inte respektera templet för tillbedjan i Jerusalem och vägrade att erkänna, att det var den sanna platsen för tillbedjan.