Men judarna var missnöjda över, att Jesus skulle göra anspråk på, att vara livets bröd, som kommit ned från Himmelen. ”De sade: ’Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?” {Vers 42, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} De höll så fast vid sin trångsynthet och stolthet, att det nu verkade omöjligt för dem, att tro på bevis, som var tydliga som middagssolen. Deras svartsjuka väcktes över, att denne man av ödmjuk börd kunde göra underverk, som de inte kunde bortförklara, och lära ut sanningar, som inte kunde motsägas. Så de försökte, att väcka folkets fördomar och otro, genom att hånfullt hänvisa till Jesu låga ursprung och, på grund av hans mystiska födelse, insinuera, att Han var av tvivelaktig härkomst. De anspelade föraktfullt på Hans liv som galiléisk arbetare och på Hans familj som fattig och ringa. De förklarade, att denne outbildade snickares höga anspråk omedelbart skulle förkastas.