Den närvarande gruppen drog sig till minnes, hur Petrus hade uppträtt under sin Mästares rättegång, och de inbillade sig därför, att det skulle gå att hota honom med fängelse och död. Men den Petrus, som förnekade Kristus i hans svåraste stund, var den impulsive, självsäkre lärjungen. Det var stor skillnad på honom och den Petrus, som stod inför Stora Rådet den här dagen. Han hade blivit en helt annan; han litade inte på sig själv, och stoltserade ej längre. Han var fylld med den Helige Ande, och genom dess kraft hade han blivit fast som en klippa, modig, fastän beskedlig, till att upphöja Kristus. Han var redo, att avlägsna fläcken från sitt avfall, genom att ära det namn, som han tidigare hade förnekat.