Då den strålande härligheten drogs tillbaka, och Saulus reste sig från jorden, upptäckte han, att hans inte alls kunde se. Kristi härlighets strålglans var så intensiv för hans mänskliga ögons syn, att då den var borta, ersattes den av nattens mörker. Han trodde, att hans blindhet var Guds straff för hans svåra förföljelse av Jesu efterföljare. Han famlade sig fram i förfärligt mörker, och hans ledsagare tog honom vid handen och förde honom, under fruktan och bävan, in i Damaskus.