Abraham, som bodde i fred i Mamres eklund, fick av en flykting underrättelse om striden och om olyckan, som hade drabbat hans brorson. Han hade inte hyst några bittra känslor på grund av Lots otacksamhet. All hans kärlek för honom vaknade, och han beslöt sig för, att rädda honom. Abraham sökte råd och hjälp av Gud samt beredde sig därpå för krig. Från sitt eget läger sammankallade han tre hundra arton pålitliga tjänare, vilka blivit uppfostrade i gudsfruktan och i sin herres tjänst samt övade i bruket av vapen. Hans allierade, Mamre, Eskol och Aner, tillika med sina härar, förenade sig med honom, och tillsammans förföljde de inkräktarna. Elamiterna och deras allierade hade lägrat sig vid Dan på Kanaans norra gräns. Här hade de, segerdruckna och utan att hysa fruktan för anfall från sina besegrade fiender, hängivit sig åt vilda utsvävningar. Patriarken delade sin styrka, så att han kunde nalkas dem från olika håll samt överföll lägret om natten. Anfallet, som skedde så eftertryckligt och oförmodat, slutade snart med en härlig seger. Kungen i Elam dödades, och hans av fruktan gripna trupper blev helt och hållet drivna på flykten. Lot och hans familj, jämte alla fångarna och deras ägodelar, togs tillbaka, och ett rikligt byte föll i segrarnas händer. Näst Gud hade man Abraham att tacka för segern. Jehovas tillbedjare hade inte bara gjort landet en stor tjänst, utan hade även visat sig vara en tapper man. Man såg, att rättfärdighet inte är feghet, och att Abrahams religion gjorde honom modig, att försvara rätten och hjälpa de förtryckta. Hans hjältemodiga handling gav honom ett vidsträckt inflytande ibland de omgivande stammarna. Vid hans återkomst möttes han av Sodoms kung, som med sitt följe kom ut, för att ära segraren. Kungen erbjöd honom krigsbytet och bad, att endast fångarna skulle återställas. Enligt bruket vid krig, tillhörde bytet de segrande; men Abraham hade ej inlåtit sig i detta fälttåg med avsikt, att förvärva sig ägodelar, och han vägrade att göra sig rik på de olyckligas bekostnad samt betingade endast, att hans allierade skulle erhålla sin behöriga del.