Det heliga tältet stod på en öppen plats, som kallades för förgården. Förgården var omgiven av omhängen gjorda i vitt, tvinnat garn. Dessa hängde från kopparpelare. Ingången till förgården var på den östra sidan, och den tillslöts av prydligt utarbetade förhängen av kostbara material, ehuru ej så sköna och dyrbara som förhängena i helgedomen. Enär omhängena kring förgården var ungefär blott hälften så höga som tabernaklets väggar, kunde folket utanför tydligt se denna byggnad. På förgården och närmast ingången stod brännoffersaltaret av akacieträ, överdraget med koppar. På detta altare uppbrändes alla eldsoffer, som man gjorde åt Herren, och försoningsblodet stänktes på dess horn. Emellan altaret och ingången till tabernaklet stod tvättkaret eller vattenbäckenet, som var av koppar och förfärdigat av de speglar, som israeliternas kvinnor frivilligt hade gett. Prästerna skulle tvätta sina händer och fötter i tvättkaret, närhelst de gick in i de heliga rummen, eller närmade sig altaret, för att bära fram brännoffer åt Herren.