Ehuru Saul alltid sökte få tillfälle att döda David, fruktade han honom likväl; emedan det var tydligt, att Herren var med honom. Davids ostraffliga karaktär väckte kungens vrede; han tyckte, att han blev tillrättavisad genom Davids vandel och närvaro, enär hans egen karaktär vid jämförelse framstod i ett så ofördelaktigt ljus. Det var avund, som förorsakade, att Saul kände sig så olycklig, och satte hans ringe undersåte i fara. Vilket omätligt elände detta fördärvliga karaktärsdrag har förorsakat i vår värld! I Sauls hjärta härskade samma fiendskap, som Kain hyste mot sin broder Abel, eftersom Abels gärningar var rättfärdiga och Gud ärade honom, och hans egna var onda, och Herren kunde inte välsigna honom. Avund beror på stolthet, och om den uppmuntras i hjärtat, kommer den att föra till hat och slutligen till hämnd och mord. Satan lade i dagen sin egen karaktär, när han hos Saul uppväckte fiendskap mot en person, som aldrig hade gjort honom någon skada.