Lärdomen i denna liknelse får inte tillämpas på fel sätt. Att Gud förlåter oss minskar inte på något sätt vår plikt att lyda honom. Vårt förlåtande sinnelag minskar inte kravet på att vi ska uppfylla våra skyldigheter. I bönen som Kristus lärde sina lärjungar sade han: "Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem 'som står i skuld till oss." Matt 6:12. Med detta menade han inte att vi inte ska kräva att våra gäldenärer uppfyller sina skyldigheter för att vi ska kunna bli förlåtna. Om de inte kan betala, även om det beror på misshushållning, ska de inte kastas i fängelse, förtryckas eller ens behandlas strängt. Liknelsen uppmanar oss inte på något sätt att vara lata. Guds Ord förklarar att" den som inte vill arbeta får heller inte äta". 2 Thess 3: 10. Herren fordrar inte att en hårt arbetande människa ska gynna dem som är sysslolösa. Många slösar bort sin tid, man anstränger sig inte och detta leder till fattigdom och andra brister. Om de som ägnar sig åt detta inte ändrar sig är allt som görs för dem som att stoppa skatter i en kasse som är full av hål. Men det finns en oundviklig fattigdom, och mot dem som drabbats så olyckligt ska vi visa ömhet och medlidande. Vi ska behandla andra precis som vi vill bli behandlade i liknande situationer. Genom aposteln Paulus uppmanar den helige Ande oss: "Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus." Fil 2: 1-5.