Då han parade ihop Jesus Kristus med profetiorna, och talade om templet, som Han gjort, rev prästen i låtsad förfäran sina kläder itu. För Stefanus var denna handling ett tillkännagivande av, att hans röst skulle tystas för alltid. Fastän han var mitt uppe i sin predikan, avslutade han plötsligt sin historielektion, och vände sig mot sina rasande domare och sade: ”Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni förrått och mördat, ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den.’”