Det hade lyckats den store förföraren, att upphöja sig över allt, som heter Gud och heligt (Andra Tessalonikerbrevet 2:4). Han hade dristat sig till, att ändra det enda av den gudomliga lagens bud, som omisskännligt hänvisar hela mänskligheten till den sanne och levande Guden. I det fjärde budet skildras Gud som himmelens och jordens Skapare, och det är denna titel, som skiljer Honom åt från alla falska gudar. Den sjunde dagen helgades och reserverades som vilodag för människan, för att vara ett minnesmärke över skaparverket. Den skulle för alltid påminna människan om, att den levande Guden är källan till allt liv, och att de bör ära och tillbe Honom. Satan anstränger sig för, att få människorna att underlåta att vara trogna mot Gud och lyda Hans lag. Det är på grund härav, som han riktar sina angrepp mot det bud, vilket hänvisar till Gud som Skaparen.