I en hänvändelse till kejsaren och den tyska adeln om hjälp med kristenhetens reformation skrev Luther angående påven: ”Det är fruktansvärt att se den man, som kallar sig för Kristi ställföreträdare, utveckla en prakt, som ingen kejsare kan uppvisa maken till. Är detta att likna den fattige Jesus eller den ödmjuke Petrus? Man säger, att han är världens herre! Men Kristus, vars ställföreträdare han prålar över att vara, har sagt: ’Mitt rike är icke av denna världen’. Kan en ställföreträdares besittningar vara större, än hans herres?”