De allvarligt, uppriktigt troende hade offrat allt för Kristus, och hade upplevt Hans närvaro som aldrig förr. De hade, som de trodde, gett sin sista varning till världen, och förväntade sig, att snart tas emot i sin gudomlige Mästares och de himmelska änglarnas skara. Därför hade de, i hög grad, dragit sig tillbaka från de icke troendes mängd. De bad med intensiv önskan: ”Kom, Herre Jesus, och kom snart.” Men Han hade inte kommit. Och nu var det faktiskt en fruktansvärd prövning av tro och tålamod, att åter ta itu med livets tunga bekymmer och svårigheter, och att uthärda en hånande världs bespottelse och uträckta tungor.