( Författaren till dessa ord förstod dem inte på det sättet att frälsningens dag var förbi för alla syndare. Vid tiden då detta skrevs arbetade hon själv för syndares frälsning, och det fortsatte hon med till sin död. Det sätt hon förstod det på framgår av följande två citat. Det första blev publicerat år 1854 och det andra 1888:

”De ’falska reformrörelser’ som här åsyftas skall träda fram allt tydligare i framtiden. Synen syftar särskilt på dem som har hört och förkastat ljuset angående läran om Kristi återkomst. De har överlämnats åt kraftiga förvillelser. Sådana kommer inte längre att ha ’en börda för syndares själar’ som tidigare. De har förkastat adventtron och blivit överlämnade åt satans villfarelser. Därför har ’tiden för deras frälsning gått förbi’. Detta har dock ingenting att göra med dem som ännu inte har hört och kunnat förkasta undervisningen om Kristi andra ankomst”.

”Det är farligt att handla lättsinnigt med den sanning som har överbevisat vårt förstånd och rört våra hjärtan. Vi kan inte ostraffat förkasta de varningar som Gud i sin nåd sänder oss. Ett budskap från himlen sändes till världen på Noas tid, och människornas frälsning var beroende av om de tog emot detta budskap. Eftersom de förkastade varningen drogs Guds Ande bort ifrån detta syndiga släkte och de omkom i flodens vatten. På Abrahams tid upphörde nåden att vädja till de ogudaktiga invånarna i Sodom. Alla, med undantag av Lot, hans hustru och deras två döttrar, blev förtärda av elden som sändes från himlen.

På samma sätt var det på Kristi tid. Guds Son sade till de otrogna judarna: ’Se, ert hus kommer att stå öde’ (Matt. 23:38). Med en hänsyftning på de yttersta dagarna förklarar samma gudomliga makt angående dem som ’inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta’: ’Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem, så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen, utan njutit av orättfärdigheten’ (2 Tess. 2:10-12). När de förkastar hans ords undervisning, tar Gud bort sin Ande och överlämnar dem åt de förvillelser som de älskar”. )