Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 21. 110. Från sida 83 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Mannen ställde därpå en ask på bordet, mycket större och vackrare än den första, och tog händerna fulla av juveler, diamanter och mynt och kastade dem i asken, till dess icke en återstod - ehuru några av diamanterna ej voro större än en knappnålsspets. Han kallade sedan på mig och bad mig "komma och se". |