Snart hörde jag Guds röst, som skakade himmelen och jorden. En stor jordbävning uppstod. På alla sidor skakades byggnader omkull. Därpå hörde jag ett fröjdefullt segerrop, kraftigt, melodiskt och klart. Jag betraktade den skara, som kort förut befunnit sig i sådan nöd och sådant trångmål. Deras fångenskap var tillända. Ett härligt ljus lyste på dem. Vilket tilldragande utseende hade de ej! Alla spår av ängslan och utmattning voro försvunna, och hälsa och skönhet syntes i allas ansikten. Deras fiender, hedningarna omkring dem, föllo till marken liksom döda; de kunde ej uthärda det ljus, som strålade på de befriade heliga. Detta ljus och denna härlighet fortsatte att vila över dem, till dess Jesus uppenbarade sig i himmelens skyar och den trofasta, prövade skaran i hast, i ett ögonblick, förvandlades från härlighet till härlighet. Gravarna öppnades, och de heliga framträdde, iförda odödlighet, i det de ropade: "Seger över döden och graven!" och tillsammans med de levande heliga rycktes bort för att möta sin Herre i luften, under det att höga, melodiska segerrop ljödo från varje odödlig tunga.