Glädje som förblir
Utefter hela den branta vägen, som leder till det eviga livet, finns källsprång av glädje som ger sin friskhet åt den trötte vandraren. De som vandrar på visdomens vägar är till och med jublande glada mitt i prövningarna, eftersom Han som de älskar går osynlig vid deras sida. För varje steg uppåt märker de tydligare beröringen av Hans hand och stigen blir klarare upplyst av strålarna från den Osynliges härlighet. Deras lovsånger blir alltmer högstämda och stiger mot himlen för att blandas med änglarnas sånger inför tronen. - Thoughts From the Mount of Blessing, s 140 Se Men jag säger, s 146