Jag fick se, att predikanthustrurna bör hjälpa sina män i arbetet och vara noggranna med vilket inflytande de sprider omkring sig. De bör komma ihåg, att de blir iakttagna och att det förväntas mer av dem än av andra. De bör vara ett föredöme, när det gäller kläder. Deras uppförande och tal bör alltid vara sådant att andra kan följa deras exempel. De bör omge sig med en doft från liv till liv och inte av en doft från död till död. Jag fick se, att de bör vara milda och ödmjuka och ändå upplyftande och värdiga i sitt sätt att vara. De bör aldrig tala om saker, som inte riktar sinnet uppåt. Den stora frågan bör alltid vara: ”Hur kan jag själv bli frälst och hur kan jag bli ett redskap för att andra skall bli frälsta?”