Tjänsten i den jordiska helgedomen bestod av två delar: prästerna tjänstgjorde dagligen i ”det heliga”. Översteprästen utförde emellertid en gång om året ett särskilt försoningsverk i ”det allra heligaste” för att rena helgedomen (se Hebreerbrevet 9:6,7). Dag efter dag förde den ångerfulle syndaren sitt offerdjur till tabernaklets dörr där han lade sin hand på offrets huvud och bekände sina synder. På detta sätt överförde han synden symboliskt från sig själv till det oskyldiga djuret. Djuret blev sedan slaktat. ”Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse”, säger aposteln (Hebreerbrevet 9:22). ”Kroppens liv är i blodet” (3 Moseboken 17:11). Guds lag som överträtts krävde överträdarens liv. Blodet symboliserade syndarens förverkade liv. Offerdjuret bar syndarens skuld. Prästen bar blodet in i ”det heliga” och stänkte det framför förhänget. Bakom detta stod arken som innehöll den lag som syndaren hade överträtt. Genom denna ceremoni överfördes synden, genom blodet, symboliskt till helgedomen.