I Wartburg fick Luther höra vad som hade hänt, och djupt bekymrad sade han: ”Jag har hela tiden väntat på att Satan skulle sända denna olycka över oss.” (Samma källa, band 9, kap 7). Han genomskådade den sanna andan hos dessa människor som påstod sig vara profeter och såg den fara som hotade sanningens sak. Motstånd från påven och kejsaren hade inte orsakat honom så stora bekymmer och så stor oro som han nu kände. Från reformationens bekännande vänner hade dess värsta fiender uppstått. Just de sanningar som hade skänkt honom så stor glädje och tröst användes nu för att väcka strid och skapa förvirring inom kyrkan.