Det sätt på vilket profetiorna hade uppfyllts i det förflutna gjorde det klart för honom hur de som ännu hörde framtiden till skulle uppfyllas. Därigenom blev han överbevisad om att den populära uppfattningen om Kristi andliga regering - ett jordiskt rike före tidens slut - saknade stöd i Bibeln. Denna uppfattning gick ut på, att det skulle komma en tid av tusen år med rättfärdighet och fred innan Kristus personligen skulle komma tillbaka. Därmed förlades Herrens stora och fruktansvärda dag till en avlägsen framtid. Men även om detta föreföll tilltalande, var det absolut inte Kristi eller apostlarnas lära. De sade nämligen att vetet och ogräset skulle växa tillsammans till skördetiden eller världens slut. De visade också att ”onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre”, och att ”i de sista dagarna skall det komma svåra tider.” De visade också att mörkrets rike skall fortsätta att härska till dess att Herren kommer. Då skall det förtäras genom hans muns anda och tillintetgöras genom hans tillkommelses uppenbarelse. (Matt 13:30, 38-41; 2 Tim 3:13, 1; 2 Tess 2:8).