Det är en naturlag både för den intellektuella och den andliga naturen att det som vi betraktar förändrar oss. Sinnet förändras gradvis efter de saker som det uppehåller sig vid. Det blir likt det som vi älskar och aktar. En människa kan aldrig nå högre än sin norm för renhet, godhet och sanning. Om det egna jaget är hennes högsta ideal, kommer hon aldrig att nå högre. Hon kommer ständigt att sjunka allt djupare. Endast Guds nåd kan lyfta en människa. Överlämnas hon åt sig själv, bär det hela tiden nedåt.