Oaktadt Bibeln är full af varningar mot falske lärare, äro många likväl beredvilliga att sålunda anbefalla sina själar åt presterskapet. På vår tid finnas många tusen religionsbekännare, som icke kunna gifva något annat skäl för de olika punkterna i sin tro än det, att deras andlige lärare hafva undervisat dem sålunda. Frälsarens lära gifva de nästan icke alls akt på, men de hafva obetingad t förtroende till predikanternas ord. Äro predikanter ofelbara? Huru kunna vi anförtro våra själar åt deras ledning, så framt vi icke veta på grund af Guds ord, att de äro ljusbärare? Brist på andligt mod att afvika från den af verlden banade stigen leder många till att följa i lärde mäns fotspår; och på grund af sin motvillighet för bibelforskning fastna de hopplöst i villfarelsens bojor. De se, att sanningen för denna tid tydligen framställes i Skriften, och de känna den Helige Andes kraft, som beledsagar dess förkunnande ; men de tillåta likväl presterskapets motstånd att vända dem bort från ljuset. Fastän deras förnuft och samvete äro öfvertygade, våga likväl icke dessa bedragna själar tänka annorlunda, än predikanten lär dem; och deras personliga omdömesförmåga, deras eviga intressen uppoffras för en annan persons otro, högmod och fördom. |