(410) En väldigt intressant och viktig historia förekommer i Danielsboken 2. Nebukadnessar, Babylons kung, drömde en dröm, som han inte mindes vid uppvaknandet. ”Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer”, dem, som han hade upphöjt och som han litade på. För dem uppgav han omständigheterna, och fordrade av dem, att de skulle berätta drömmen för honom. De kloka männen stod skälvande framför kungen, ty de hade inte den blekaste aning hans dröm. De kunde endast säga: ”’Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den.’” ”Kungen svarade kaldeerna: ’Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig.’” De vise männen kom med samma svar: ”’Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.’” {Verserna 2, 4-7.}