"Si, min tjänare, hvilken jag uppehåller,
min utvalde, i hvilken min själ hafver godt behag."
"Ty du är ett fäste för den svage, ett fäste för den arme i hans nöd,
en tillflykt undan störtskur, en skugga undan hetta."

"Så säger Herren Gud,
som har skapat himmelen och utsträckt den,
som har utbredt jorden och dess alster,
som gifvit andedräkt åt folket däruppå
och ande åt dem, som däruppå vandra,
Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
och jag skall hålla dig vid handen
och bevara dig och göra dig till en medlare för folken, till ett ljus för hedningarna,
att du må öppna blinda ögon,
utföra de fångna utur fängelset,
utur häktet dem, som sitta i mörkret."

"Jag skall låta de blinda gå på den väg, hvilken de icke känna;
på stigar, hvilka de icke känna, skall jag föra dem.
Jag skall förvandla mörkret framför dem till ljus
och ojämn väg till slättmark.
Sådana äro de ting, hvilka jag vill göra
och hvilka jag ej skall underlåta."

"Sjungen Herren en ny sång,
hans lof ifrån jordens ända,
I, som faren på hafvet, och allt hvad däruti är,
I öar och I, som bon på dem!
Öknen och dess städer,
de hyddor, i hvilka Kedar bor, instämme!
Klippans åbor juble högt!
Från bärgens spets må ropet skalla!
Åt Herren gifve man äran,
och hans lof förkunne man på öarna!

"Jublen, I himlar, ty Herren har gjort det,
Uppgifven fröjderop, I jordens djup,
bristen ut i jubelsång, I bärg,
du skog och hvarje träd däri!
Ty Herren har förlossat Jakob _ sin härlighet på Israel".
Es. 42,1 Es. 35,4. Es. 42,5-7. Es. 42,16. Es. 42,10-12, Es. 44, 23.